Begravningsbyrån Borlänge-Tunabygden AB

Ta en sak i taget.

Det är inte bråttom nu.

Att mista en nära vän eller anhörig är en av livets mest omvälvande händelser.

Därför är det helt naturligt att du känner dig osäker och orolig inför sådant som du ska ta hand om.

Ett bra råd är att du inte behöver ha bråttom.

Det här är inte en situation som man kan behärska på samma sätt som vardagliga saker i livet.

Det finns heller ingen anledning att begära det av sig själv.

Ta en sak i taget. En del av det som du kanske oroar dig för kan nästan alltid vänta ett litet tag.

Du behöver till exempel inte kontakta en begravningsbyrå omedelbart, det kan ibland vara bra att vänta någon dag.

Försök under tiden att fundera på sådant som tas upp här, helst tillsammans med dina närstående.

Kontakta anhöriga och vänner.

Det brukar vara naturligt att så snart som möjligt kontakta anhöriga och vänner och meddela vad som har hänt.

Var samtidigt inte rädd för att be om hjälp och stöd.

Det är en förmån att ha några som man brukar prata med och dela sorgen med.

De flesta brukar också bli tacksamma om de kan bidra på något sätt, till exempel med så vardagliga saker som att handla mat.

Andra kontaktmöjligheter.

Om du inte har någon nära att prata med, behöver du för den skull inte vara helt ensam.

Det finns människor som är beredda att stödja dig.

Du kan till exempel kontakta sjukhusprästen, sjukhusets kurator, församlingsprästen eller distriktsläkaren.

Telefonnummer till din församling och till jourhavande finns i telefonkatalogen.

Det finns också olika stödföreningar som en kurator till exempel kan ge dig närmare information om.

Några saker som du kanske måste ordna snarast.

Det finns en del som du som närstående måste ta ansvar för.

Det kan till exempel vara att ordna så att någon ser till en bostad som står tom, tömmer kylskåp och tar hand om husdjur.

Misstänker du att det kan bli oenighet bland de anhöriga om till exempel bouppteckning, är det bra om en utomstående person finns med när du är i bostaden.

Det är inte lämpligt att ta med sig någonting därifrån.

Om den avlidne hade tillhörigheter på sjukhuset bör du hämta ut dem, om du inte redan har gjort det. Kontakta i så fall personalen på avdelningen.

Låt barn och ungdomar delta.

Vuxna vill ibland hålla barn och ungdomar utanför det som händer efter ett dödsfall.

Det sker i all välmening, med vad barn behöver är stöd att klara det som hänt, inte skydd från det.

Att förbereda det avsked som en begravning innebär betyder lika mycket för barn som vuxna.

Ju äldre barnen är desto större behov har de i allmänhet att få vara med och påverka.

Frågor kring dödsfallet.

Att se den döde.

Det är ofta svårt att tänka sig att livet flytt från den som en gång var så levande.

Ett sätt att bearbeta sorgen är att se och röra vid den döde, eftersom man då bekräftar för sig själv att det som hänt är sant.

Därför kan det vara bra om alla som stod den avlidne nära får den möjligheten, även barn.

Men ingen ska naturligtvis behöva se mot sin vilja.

Ibland är det inte heller möjligt att ordna.

För det mesta får man tillfälle att se den avlidne på sjukhusavdelningen, med det gå även att ordna senare med hjälp av begravningsbyrån.

Ibland är det värdefullt att ta ett fotografi på den avlidne.

Det låter kanske främmande, men ett foto kan ha stor betydelse senare.

Vad händer med den döde?

Oberoende av var en person avlider är det sjukhuset som ansvarar för att den döde görs i ordning och tas till ett bårhus.

När dödsfallet sker i bostaden finns också möjligheten att låta den döde få ligga kvar i sin säng, efter samråd med läkare eller sköterska.

Den begravningsbyrå du anlitar ser sedan till att den avlidna läggs i kista, kläs på och transporteras till ett gravkapell i avvaktan på begravningen (så kallad bisättning).

Om de anhöriga önskar kan de vara med vid bisättningen.

Man kan hålla en kort andakt vid kistan och kanske också se den döde.

Obduktion.

Om dödsorsaken inte är alldeles klar kan det bli frågan om obduktion.

Du blir i så fall kontaktad av sjukhuspersonalen.

Obduktion innebär att en läkare gör en närmare undersökning genom ett operativt ingrepp.

Man kan bara neka obduktion i vissa fall.

Läkaren är skyldig att ge mer information om detta.

Organdonation.

I Sverige betraktas en människa som död när all aktivitet i hjärnan upphört.

Olika kroppsorgan och vävnader kan dock vara funktionsdugliga och donation kan därför komma ifråga enligt svensk transplantationslag.

Om den avlidne inte har tagit ställning till donation under sin livstid är det de anhöriga som får avgöra.

När det gäller den frågan finns det många bra argument både för och emot.

Det är oftast bäst att följa sin spontana uppfattning.

Intyg om dödsorsak.

Om du som anhörig vill ha ett skriftligt besked om dödsorsaken kontaktar du läkaren.

Balsamering.

Om sjukhuspersonalen anser att kroppen måste balsameras kan det bero på dödsorsaken eller på att begravningen dröjer.

Balsamering innebär att blodet ersätts men en formalinlösning.

Frågor kring begravningen.

Begravningen är en hjälp att bearbeta sorgen.

Ibland kan man tro att begravningen ska bli så påfrestande att man vill hålla den inom en mycket liten krets av anhöriga – en begravning i enskildhet.

Det gäller kanske särskilt när barn har dött och när någon själv valt att ta sitt liv.

Men när allt kommer omkring är det ändå skönt att ha vänner omkring sig som man kan dela sorgen med.

Det är också viktigt att ge alla, som stod den döde nära, det tillfälle till avsked som begravningen innebär – släkt, vänner, skolkamrater, kollegor, grannar och så vidare.

När barn har dött brukar det vara lämpligt att föräldrarna och eventuella syskon själva förbereder så mycket som möjligt inför begravningen.

Erfarenheterna visar att man på så sätt får hjälp att bearbeta sorgen.

Innan du kontaktar begravningsbyrån.

På en begravningsbyrå finns människor som är vana och kunniga när det gäller att hantera allt det praktiska kring ett dödsfall.

Deras uppgift är att visa vilka valmöjligheter som finns och att ordna det som du vill ha hjälp med.

Ju mer du och dina närmaste kan engagera er, desto mer personligt utformad kan begravningen bli.

Att delta i förberedelserna är också ett sätt att göra döden verklig.

De frågor som tas upp nedanför brukar erfarenhetsmässigt vara de som har störst betydelse.

Därför är det bra att tänka igenom dem innan besöket på byrån.

Den dödes önskemål om sin begravning.

Om den bortgångne har haft önskemål om hur hans eller hennes begravning skall vara, ska man enligt lag så långt som möjligt ta hänsyn till dessa.

Ibland kan det innebära att tolka andemeningen i önskemålen, för att komma fram till ett arrangemang som både tar hänsyn till den avlidne och de anhöriga.

Att en människa önskat sig en anspråkslös begravning, kan vara ett sätt att säga: ”Jag vill inte vara till något besvär.”

Om de anhöriga då känner att de vill hedra den döde på ett annat sätt bör de kunna göra det.

Om en sådan önskan å andra sidan är ett uttryck för den avlidnes livsstil och personlighet bör man naturligtvis tolka den bokstavligt.

Tillkännagivandet.

Dödsannonsen är det vanligaste sättet att tillkännage dödsfallet.

Det är bra om du tänkt igenom vilka namn som ska vara med, om det ska vara en dikt, psalmvers eller liknande och om det finns en symbol som känns riktig.

Sorgbrev och sorgkort är ett utmärkt alternativ eller komplement till dödsannonsen.

Flaggning med flaggan på halv stång sker på dödsdagen, eller dagen efter, och på begravningsdagen.

När begravningen är över på begravningsdagen hissas flaggan åter i topp.

Flaggan ska först hissas i topp och omedelbart därefter halas ner till  ² / ₃   av stångens höjd (på fasadstänger mitt på stången).

Innan flaggan halas ska den först hissas i topp.

Tacksägelse hålls i församlingens kyrka, i allmänhet första söndagen efter det att beskedet om dödsfallet kom.

Många församlingar har också någon form av själaringning i direkt anslutning till dödsfallet.

Olika ceremonier.

Några formella krav på hur en begravning ska vara finns egentligen inte.

Du har alltså ganska stora möjligheter att själv påverka utformningen.

-         Begravning enligt svenska kyrkans ordning innebär att det finns en uppgjord ceremoni som du kan komplettera med till exempel extra sång och musik inom ramen för det kyrkliga.

-         Begravning enligt annan trossamfunds ordning. I likhet med svenska kyrkan har andra trossamfund också speciella begravningsceremonier.

-         Borgerlig begravning betyder att ceremonin är helt fri till sin form. Det innebär att du har full frihet när det gäller val av musik och sång, vad som ska sägas, vem som ska vara begravningsförrättare med mera.

Präst eller annan officiant.

Officianten eller begravningsförrättaren är ofta en präst från den avlidnes församling.

Men även präster från andra församlingar eller frikyrkosamfund kan tjänstgöra.

Vid borgerlig begravning kan en god vän eller släkting vara officiant.

Man kan också anlita officianter som är utsedda av kommunen.

Var kan begravningen äga rum?

Begravningsceremonin kan hållas i kyrka, kapell, krematoriekapell, församlingslokal, vid graven eller i hemmet.

Också i det här avseendet finns det ofta alternativ till traditioner eller gängse rutiner.

Många vet inte att ceremonin kan vara i hemförsamlingens kyrka även om kremation ska ske.

Jordbegravning eller eldbegängelsebegravning.

Valet mellan jordbegravning och eldbegängelsebegravning påverkar både de fortsatta förberedelserna och tidpunkt för begravningen.

-         Jordbegravning innebär att kistan med den avlidne gravsätts.

-         Eldbegängelsebegravning innebär att kistan med den avlidne bränns (kremeras) och att askan därefter gravsätts.

Kistan.

Kistor och urnor finns i olika utföranden. Man kan också välja hur den avlidne ska vara klädd i kistan, antingen i hans eller hennes egna kläder eller i den långa, vita skjorta som hör till svepningen.

Kanske vill man också lägga med något i kistan, till exempel en barnteckning, ett fotografi eller annan minnessak.

Gravplats.

Valet av jordbegravning eller eldbegängelse påverkar i sin tur valet av gravplats.

När det redan finns en familjegrav eller annan gravplats ordnad, bör du ta med gravbrevet till begravningsbyrån.

Det är ungefär som ett kvitto på gravrätten, utfärdat av församlingen.

Valet av gravplats står annars mellan följande:

Gravsättning av kista.

-         Jordgrav, för en eller flera kistor.

-         Gravkammare, för en eller flera kistor.

Gravsättning efter eldbegängelse.

-         Urngrav, för en eller flera urnor. Det finns också nästan alltid plats för urnor i gamla familjegravar, även om dessa ursprungligen är avsedda för kistor.

-         Urnan i urnkammare och kolumbarium, speciella gravrum för urnor.

-         Gräva ner/strö ut askan i minneslund.

-         Strö askan över vatten eller naturmark (efter tillstånd av Länsstyrelsen).

Minneslunden är, i motsats till andra alternativ en anonym gemensamhetsgrav.

Platsen där askan jordas markeras inte.

I minneslundar finns det i stället en gemensam plats där man kan lägga blommor och tända ljus.

Det är viktigt att tänka igenom vad detta innebär.

Det kan betyda mer än man kanske tror att det finns en grav att gå till, både för anhöriga och för kommande generationer.

Många väljer minneslund för att de vill ha en skötselfri grav, men minneslunden är inte den enda skötselfria gravformen.

Vid eldbegängelse kan man vänta upp till ett år innan man bestämmer sig för hur askan ska garvsättas.

Skötselfria gravar.

Kolumbarium, minneslund och vissa gravkammare, är skötselfria gravformer.

Om man väljer att lägga igen en jordgrav med gräs sköts den som regel också av kyrkoförvaltningen utan kostnad.

Skötseln av en familjegrav, som redan ses till av en anhörig, påverkas naturligtvis inte om man gravsätter ytterligare en kista eller urna i den.

Minnesstunden.

För många blir minnesstunden den viktigaste delen av begravningen.

Då kanske spänningen har släppt lite och man får tillfälle att vara bland sina närmaste i ett lugnare sammanhang.

Minnesstunden kan antingen ordnas i hemmet, i en hyrd serveringslokal eller församlingshemmet.

Sorgklädsel.

Hur man klär sig i samband med ett dödsfall och på begravningar beror dels på personliga synpunkter, dels på lokala seder.

Rent allmänt kan man säga att vill du visa din sorg genom klädsel, gör det.

Om inte annat så med sorgband.

Vill du inte visa din sorg på det sättet, behöver du inte.

Har du frågor och funderingar kan du ringa Sveriges Begravningsbyråers Förbund konsumentrådgivning på telefon: 020-210 210 och det kostar aldrig mer än en markering.